Andrea Fernandez dröm är att forska och upptäcka nya mediciner.
Farmacin ger många möjligheter och blev hennes förstaval.
Vi träffar Andrea uppe på medicinarlängan vid Sahlgrenska. Det är lunchtid och överallt sitter studenter i vita rockar som äter mikrovärmda lunchlådor. Man hör spanska, engelska, arabiska och svenska. Korridorerna fylls av olika språk och alla verkar pratar om människokroppen.
Andrea Fernandez intresse för människokroppen, kemi och biologi har funnits där sen hon var liten. Som barn förundrades hon till exempel över varför ett färskt äpple plötsligt blir brunt när det ligger jämte ett ruttet. Först var hon inne på att läsa psykologi, men ändrade sig ganska snabbt.
– Farmaci är väldigt brett som ämne. Man kan hjälpa människor på så många olika sätt, med olika sorters läkemedel. Inte bara psykiskt, utan även fysiskt. När det kommer till jobb kan du arbeta på apotek, i läkemedelsindustrin eller forska. Du har mycket att välja mellan. Ja, det passade mig bra.
Direkt efter examen siktar Andrea på att jobba för ett företag som heter APL. De tillverkar individanpassade läkemedel, men inte i lika stor skala som på vanliga läkemedelsföretag.
– Jag vill jobba nära sjukhusen. APL gör cytostatika för olika cancerpatienter, läkemedel för barn och forskar på mediciner som inte finns idag.
Men inget är bestämt. Innan Andrea tar examen ska hon och alla andra i klassen praktisera på apotek.
– Man vet aldrig. Kanske trivs jag riktigt bra på apoteket och vill jobba vidare där? Jag försöker hålla många dörrar öppna. I planen ingår också att plugga vidare till apotekare inom några år. Drömmen är att forska. Men först vill jag prova på att jobba.
Valet att plugga i Göteborg föll sig ganska naturligt. Göteborg är hennes hemstad och här kan hon fortfarande bo hemma och umgås tillsammans med sina vänner.
– Jag hade absolut kunnat tänka mig att flytta om jag inte hade blivit antagen. Men Göteborg är en stor stad, jag trivs bra och här finns mycket att göra. Göteborg har en personlighet och är lite mysigare än många andra städer. Att stanna kvar och plugga i några år kändes helt naturligt.
På farmaciprogrammet har Andrea och hennes klass föreläsningar nästan varje dag. I vissa kurser ingår även laborationer. Ofta handlar det om datorlabbar där man simulerar olika värden för att få fram förändringar och studera diagram, men det är även mer praktiska labbar där man studerar biologiska celler.
– Jag trivs med tempot i utbildningen. Vill man få bra betyg måste man plugga varje dag, men det är inga problem. Vi är ungefär 60 studenter i min klass och alla kommer bra överens. Vi går ofta och äter lunch tillsammans. Och även om jag har kvar mina gamla vänner och bor i min hemstad har jag fått bra kontakt med mina pluggkompisar. Det är ett skönt liv.
Text: Martin Rynvik Foto: Tobias Davidov
