Vad gör en forskningsingenjör?
– Det är väldigt olika och mer en anställningsform än en arbetsbeskrivning, men jag har ansvar för maskiner, hjälper folk till rätta i laboratoriet, har ansvar för kemikaliehantering i KLARA, jobbar med miljö och arbetsmiljö och lite annat. Jag tar hand om experiment där jag städar akvarier och matar djur och kontrollerar vattenkemin. Jag får även vara ute på havet en del.
Hur kom det sig att du valde marina programmet?
– Redan som tonåring visste jag att jag ville bli marinbiolog, och jag funderade till och med på att söka till Gullmarsgymnasiet i Lysekil. Men då hade jag redan gått ett år på gymnasiet, och jag ville inte gå om. Efter studenten skulle jag ta ett sabbatsår som blev till tre år, då jag jobbade och var ute och reste. Sen återkom tankarna på att läsa marinbiologi, och jag började på programmet 2002.
Vad var det bästa med utbildningen?
– Att den är så bred, med kemi, biologi och oceanografi inbakat. Den breda kompetensen är bra att ha, oavsett om du arbetar på Länsstyrelsen eller som konsult. Bredd är aldrig fel, tycker jag, och det är aldrig för sent att snöa in på något ämne.
Hade du någon tanke redan då om vad du ville göra sedan?
– Nej, och jag valde kurser helt efter intresse och inte alls taktiskt. Och det har ju gått bra. Jag är väldigt nöjd med det jag gör i dag.
Vad är det som gör det så roligt?
– Universitetet är en väldigt öppen och inbjudande miljö, och du får träffa nytt folk från hela världen hela tiden. På Kristineberg, som är en av Göteborgs universitets marina fältstationer, har vi i perioder många gästforskare från bland annat Chile, Israel, Tyskland och Portugal. Till exempel har vi ett samarbete där tyska labbassistenter gör sin praktik hos oss. Det blir lite kulturkrockar emellanåt, men det är bara roligt.
Text: Camilla Persson Foto: Anna-Sara Krång
