Blivande läkemedelskemist vill bota cancer

–   Det hade varit häftigt att få vara med och utveckla ett nytt läkemedel mot cancer.
Det säger Johanna Hörberg, student på kandidatprogrammet i läkemedelskemi.

johanna1-webbFör Johanna var det inget tvivel om saken när det kom till valet av utbildning – det var kemi hon skulle läsa. Intresset för kemi väcktes redan på högstadiet, och direkt efter gymnasiet började hon på läkemedelskemiprogrammet.

– Jag har alltid gillat kemi, särskilt att laborera och se hur kemiska reaktioner går till. Därför ville jag läsa en utbildning med fokus på organisk kemi, berättar hon.

Efter snart sex terminer på läkemedelskemiprogrammet är hon nöjd med sitt val. Laborationer är en stor del av undervisningen, för att möta upp de krav på laborativ kunskap som finns hos blivande arbetsgivare. Nu läser hon sin sista termin på det treåriga kandidatprogrammet, men planerar att fortsätta på masterprogrammet redan i höst.

–  Efter tre år känns det inte som om jag har lärt mig tillräckligt mycket, och därför är de extra två åren så viktiga. Möjligheterna på arbetsmarknaden blir också mycket större om du läst en master.

Hon är inte ensam om sitt val. Snarare tvärtom, de allra flesta studenter som läser kemi fortsätter med ett masterprogram efter att de tagit sin kandidatexamen. Antingen vid Göteborgs universitet, eller ett annat lärosäte i Sverige eller utomlands. Johanna, som är född och uppvuxen i Nödinge strax norr om Göteborg, har själv inga planer på att lämna Göteborg ännu. Masterprogrammet tänker hon läsa i Göteborg, men sen får hon se. Planen är att fortsätta med en forskarutbildning.

–   Jag vill lära mig så mycket som möjligt om ämnet, så får vi se var jag hamnar. Kanske blir det Stockholm. Men det hade också varit häftigt att komma till Cambridge eller Oxford något år, säger Johanna.

För den inte riktigt bestämt sig för vad han eller hon vill plugga, tipsar Johanna om att börja med en fristående kurs.

–  På så sätt kan man prova sig fram innan man bestämmer sig för en hel utbildning.

Text & foto: Camilla Persson