Dag fyra har varit den konstigaste dagen på båten hittills. Jag vaknade tidigt trots att vi hade sovmorgon. När jag vaknade andra gången var vi på väg ut på Skagerrak igen. Ett otroligt blåsigt Skagerrak.
När jag stod på däck och desperat sökte den evigt gungande horisonten för att förebygga en reunion med frukosten drabbades jag av en blandning av känslor jag inte riktigt känt förut. En blandning mellan spändhet i kroppen, en aning yrsel men också ett härligt pirr i kroppen. En känsla av ironi. Här står jag och avskyr vad tinget, som jag dedikerar stora delar av mina dagar till att studera, gör mot mig. Jag tror det är som allt annat i livet; man exempelvis stundvis vara otroligt trött på att plugga. Men man fortsätter för man drivs av en nyfikenhet eller förundran över något.
Det finns få saker som är så härligt som att gå i land igen efter en tid av prövningar både bokstavligt och bildligt. Ibland är prövningen att överleva en dag till sjöss, ibland är det att överkomma ett tankehinder för att få en större förståelse för en process och få känslan att man verkligen bemästrar något.
När det är för svajig sjö kan man inte göra några mätningar från båten. En tupplur gjorde susen för att bli av med de sjösjuke-syndrom jag trots piller och horisontbeskådning ådragit mig och jag vaknade (för tredje gången) pigg men aningen desorienterad upp i Hunnebostrand där dagen ägnades åt att se över data och fila på figurer för att sammanställa den. De drifters (stora bojar som följer med strömmen och registrerar position) som gått i land en bit från oss togs tillbaka av oceanograferna Göran och Lars plus kemisten Martin.
Förhoppningsvis har vi bättre lycka med väder och mätningar imorgon då vi också ska hämta upp en ADCP (som mäter strömmar) som vi satte ut tidigare i veckan.
Sea ya!
//Josefina Almén, Kandidatarbetare, Göteborgs universitet
