300 miljoner ton. Så mycket plast produceras varje år. Mängder av den hamnar i havet där den bryts ner till mikropartiklar, äts av fiskar och slutligen kan hamna på våra tallrikar.
Det vill en fiskälskande forskare på Göteborgs universitet sätta stopp för.
Bethanie Carney Almroth växte upp i Long Island i New York, ett område som kanske inte i första hand är känt för sin natur.
– Vår granne hade tre träd på sin tomt. Det kallade vi för ”skogen”, säger hon och skrattar.
Intresset för naturen i allmänhet och fiskar i synnerhet väcktes under utflykter till stränderna längs Long Islands kust. Hennes pappa brukade ta ut familjen till någon ö, släppa av Bethanie, hennes syskon och deras mamma där och sedan åka i väg och fiska.
– Jag och mina syskon fick utforska ön på egen hand, och när pappa hade fiskat klart så kom han och hämtade upp oss och mamma med båten.
När hon skulle börja studera på universitetet valde hon naturvetenskap före konst. Efter sin grund- och vidareutbildning träffade hon en svensk man och blev kär, och till Sverige kom hon som nybakad ung forskare för 19 år sedan.
Att hon älskar fiskar är väldigt tydligt när man pratar med henne, men vad är det som hon tycker är så speciellt med dem? Bethanie Carney Almroth skiner upp vid frågan.
– Det finns fiskarter som blir tre månader gamla, och det finns andra som blir 200 år. Det finns fiskar som lever kring Antarktis och som har utvecklat antifrys-proteiner så att de klarar att leva i vatten som är 1,8 minusgrader, och det finns fiskar som lever i vulkaniska sjöar.
Hon tar en konstpaus.
– Det finns fiskarter där alla föds till hanar, och när det behövs honor så byter de kön. Det finns fiskarter där hanen är väldigt mycket mindre än honan, och när hanen möter en hona så fäster han sig på hennes kropp och kopplar in sig i hennes blodomlopp.
I dag forskar hon sedan flera år tillbaka vid Göteborgs universitet i ämnet ekotoxikologi. I breda penseldrag handlar det ämnet om hur kemikalier påverkar miljön. Bethanie Carney Almroths forskningsfokus är på mikropartiklar i havet och vad de har för inverkan på fiskar. Mikropartiklarna kommer från den plast vi använder och har ofta nått havet via reningsverk och dagvattnet.
– Det kan vara allt från färgen som används till att måla streck på våra vägar till partiklar från konstgräsplaner eller från fleecetröjor som har tvättats. Andra partiklar bildas från nedbrytning och slitage från skräp, båtar eller fiskeredskap.
Forskare har hittat plast i ungefär 700 arter. Plasten kan i sig sätta igen magen och tarmkanalen på allt från fåglar och fiskar till musslor och små djurplankton så att djuren svälter till döds, men den fungerar också som en sorts svamp som drar åt sig kemikalier. När djuren sedan får i sig plasten så påverkar därför även kemikalierna dem på olika sätt.
– Forskning visar hur mikropartiklar kan ta sig över mag-tarmkanalen, och mikropartiklar har hittats i levern, njurarna, till och med i hjärnan på fiskar. Vi har kunnat se hur de ger förändringar i beteendet hos dem – de kan få ångest, bli stressade eller bli sämre på att samla in mat.
Men behöver vi då verkligen plast? Bethanie Carney Almroths ståndpunkt i den frågan är glasklar.
– Ja det gör vi. Det behövs till exempel inom medicinsk verksamhet, för olika sorters instrument och elektronik. Men vi borde göra oss av med all onödig plast, och för att göra det så kan vi inte leva som vi lever i dag. Det handlar om att skydda både människor, miljö och djur.
Text: Robert Karlsson
Foto: Malin Arnesson
Bethanie Carney Almroth
Ålder: 41 år
Yrke: Forskare
Bor: Göteborg
Familj: Man och tre barn
Fritidsintressen: Barn, hundar, hästar och att umgås med släkt och vänner.
Plast och mikropartiklar
Plast som material började användas i slutet av 1800-talet och fick sitt stora genombrott i mitten av 1900-talet. I dag produceras omkring 300 miljoner ton plast årligen. Stora delar av den plasten hamnar i våra hav där den bryts ner till mikropartiklar. I världshaven kan de här mikropartiklarna ansamlas till en slags soppa, ibland lika stor som hela Sverige. De kallas för plastisfär och kan ses som smogg som flyter runt i havet.
