”Jag trivs jättebra i Göteborg – den lilla storstaden”

Med en passion för havet var det självklart för Emil Plomin att plugga i Göteborg. Halvvägs genom sin grundutbildning har han inte ångrat sitt val.
– Jag trivs jättebra i Göteborg – den lilla storstaden. Det händer alltid någonting här, samtidigt som det är lätt att koppla av. Att bara kunna hoppa på färjan ut till öarna är underbart.

emilplomin-webbRedan inför gymnasistarten lämnade Emil hemmet i sörmländska Eskilstuna för att flytta till västkusten. Närmare bestämt till Lysekil, för att läsa ett gymnasieprogram med marinbiologisk spetsutbildning.
– I hela mitt liv har jag varit intresserad av havet. Redan från tidig ålder fick jag lära mig om fiskar och alla deras latinska namn från min pappa som är akvarist, berättar Emil.

När det sedan blev dags att söka till universitetet, byttes Lysekil mot Göteborg och biologiprogrammet. Anledningen till att Emil valde att läsa biologi istället för marin vetenskap, är hans stora intresse för djur. För medan du på kandidatprogrammet i marin vetenskap fokuserar på havet som ett komplett system, kan du under biologiprogrammet rikta in dig på växt- och djurlivet.  Men Emils tidiga intresse för fiskar har idag utvecklats till att främst gälla en specifik sorts broskfisk – nämligen hajen.
– Folk är så rädda för hajar, vilket förmodligen beror på att de ser läskiga ut. Men det är ungefär som att vara rädd för kackerlackor eller spindlar. Hajar är bara underbara! säger Emil med ett brett leende.

Efter sin kandidatutbildning planerar han att söka sig till Australien för att läsa en masterutbildning.  Hans stora dröm är att få jobba utomlands med hajar inom området bevarandebiologi, och försöka att öka förståelsen för hajar. Kanske genom att försöka påverka människor via nya kanaler, som sociala medier. Det faktum att de flesta yrkesverksamma biologer inte arbetar med exotiska djur, avskräcker honom inte.
– Jag vet att det kan vara tufft för biologer på arbetsmarknaden, men det här är ju vad jag vill göra. Man förlorar aldrig på att plugga, och oavsett vad som händer så kommer jag alltid att ha min utbildning, säger Emil.

Text: Camilla Persson  Foto: Malin Arnesson