Över en månad spenderad i London nu som utbytesstudent! Jag heter Adam Ekberg och studerar på University College London (UCL) som Erasmusstudent under våren 2015. I följande inlägg vill jag försöka beskriva för- och nackdelarna mellan mina studier i Sverige och i England.
Redan nämnt i ett tidigare inlägg, är att jag på UCL läser flera kurser parallellt. Det kanske inte låter som någon större omställning att istället för en kurs läsa flera samtidigt. Men ärligt talat, det har stressat det upp mig rejält och det är först under senaste veckan som jag kommit i fas med studierna. Som tur är lär man sig eller i mitt fall anpassar sig. Jag tycker fortfarande att en kurs åt gången är bäst. Jag kollade på en Harry Potter film på UCL:s hemsida (ja det har en ganska stor filmdatabas med filmer för studenter) och där pratade Harry och Hermione om hur många och vilka kurser som de läste under terminen. Då kände jag en vis samhörighet med dem.
En annan märklig sak är att riktigt hög musik spelas på de flesta av universitetets caféer! Det blir både svårt att tänka och att prata med någon. Musikvalet har också fått mig att höja på ögonbrynet; Jonathan Johanssons ”En hand i himlen” har bl.a. spelats. Varför spelade de den låten mitt under lunchrusningen? Jättehögt dessutom! Det positiva med alla dessa caféer är att de finns och att de har bra kaffe att erbjuda. De har också öppet på kvällarna vilket gör att många stannar kvar på universitetsområdet för en öl, något att äta och quiz.
Alla de intressanta föreläsningarna och aktiviteterna som ges utanför lektionstid är också något att berätta om. Tyvärr har jag inte deltagit på någon än, men en nära koppling mellan universitetet och yrkesverksamma är verkligen värdefullt. Vanligtvis brukar föreläsningarna annonseras i foajén eller i hissen (som oftast består av mer ditklistrade papper än spegel och metall). Att universitetsområdets byggnader varit motiv i många olika filmer var något som jag inte visste innan jag kom hit. Att Take That väljer UCL för att spela in sin musikvideo slår inte så högt i mina ögon, däremot att delar av den nya Sherlock Holmes tv-serien spelades in i närheten av UCL i förra veckan. Det är alltså Bloomsbury som är Sherlocks nutida habitat och inte 221B Baker Street (en gata som tyvärr byggts om och inte får en att tänka på Viktoriansk tid).
Att brittiska byggnader inte alltid håller den bästa standarden är allmänt känt och jag skriver under på det. Antingen är klassrummen riktigt kalla och platserna riktigt dragiga eller så är rummen underdimensionerade och luften tar slut på tio minuter. Att hålla sig vaken på lektionerna har blivit en sport, ungefär som djuphavsdykning. Jag brukar innan dessa föreläsningar se till att gå de 6 våningarna upp via trapporna.
Jag lyder institutionens uppmaning och tar trapporna istället för den oftast upptagna och opålitliga hissen.
