Morgonstund har wi-fi i mun

Äntligen har vi fått tillbaka wi-fi på båten! Dag två av våra marina äventyr innebar en stadig gång med R/V Skagerrak längs Sveriges kust mot Gotland. Då vi vaknade upp hade vi precis passerat Öresundsbron. Eftersom vi inte påbörjar våra provtagningar förrän denna förmiddag när vi anländer till första stationen har de flesta av oss hittills gjort sig hemma på båten och rekat med utrustning. Jag har dessutom hunnit ställa nyfikna frågor till forskarna på båten. Detta är vad jag fått reda på om de ståtliga men ibland skygga varelserna vi kallar marina vetare.

 

PerExpeditionsledaren och (från och med idag) prefekten för den nya marina institutionen på Göteborgs Universitet, Per Hall, slår sig ner i mässen och berättar om sin dag. Igår förberedde och planerade han provtagningar med bland annat en så kallad landare som sänks ner på havsbotten. Landaren ska lämnas där i ett dygn i taget för att registrera flödet av näringssalter mellan vattnet och sedimentet på botten. Per berättar att det bästa med att vara ute i fält är de vackra vyerna, att få frisk luft och att få samverka med ambitiösa och framåtsträvande människor. Han är speciellt exalterad inför att få studera den starka syresättningens påverkan på näringsflödet i botten.

 

 

 

 

 

ElinElin A. Rosell (även henne hittar jag i mässen) tog sin magisterexamen i marin kemi och fick sen jobb på SMHI. Där kunde hon jobba samtidigt som hon doktorerade på halvtid. Där jobbar hon fortfarande, men nu som senior forskare. Eftersom även hon är intresserad och kunnig i näringsflöden i sedimentet är hon med på denna expedition. Hon ser expeditioner som ett bra tillfälle att träffa människor och utbyta idéer med andra med angränsande frågeställningar.

 

 

 

 

 

 

Misha

Mikhail Kononets som tidigare studerat analytisk kemi i Moskva doktorerar nu i marin kemi på Göteborgs Universitet. Han har hittills på expeditionen arbetat med att få iordning landaren inför utsättning. Misha, som han också kallas, ska förutom att ta hand om landaren ägna sig åt micro profiling av syre i sedimentet. Det betyder att om du vill veta hur djupt syre kan penetrera sedimentet på mjukbottnar; He’s your guy! Men förvänta dig inga stora sedimentdjup. Anledningen till att det kallas micro profiling är att syret på dessa typer av bottnar bara kan penetrera någon ynka millimeter som mest. Så det krävs ett tränat öga och noggranna mätningar.

 

 

 

 

 

AstridAstrid Hylén, kandidat i marina vetenskaper, gör sitt mastersarbete inom marin kemi och har som favoritsysselsättning att jobba med kväveisotoper. Hon kommer hålla till i en kylcontainer på båten bland annat för att mata bakterier med nitrat (som är mums för bakterierna) och sedan obarmhärtigt spruta dem med formalin. Detta kommer ge henne en uppfattning om i vilken takt bakterier kan producera kvävgas. I kylcontainern är det för övrigt bara 6 graders varmt. Burr! På med halsduken.

 

 

 

 

 

 

 

Lucas Dissaux genomför praktik under sommaren Lucasoch har hittills lärt sig hur man förbereder en ctd-rosett för provtagning och hur man kalibrerar en LISST. Lucas studerar fysik på den franska ingenjörsskolan ENSTA-Bretagne och har redan mycket erfarenhet av datahantering och marina mätningar, men detta är den första expedition han är med på. Lucas uttrycker att han ser mycket fram emot morgondagen när han får se hur instrumenten (som just nu står redo på däck) ska användas.

 

 

 

 

 

 

 

 

JosefinaSist men inte minst är jag, Josefina Almén, kandidat i marina vetenskaper med på båten. Jag har hand om LISST (ett instrument som kan mäta storlekar av partiklar i vattnet) och ska tillsammans med Lucas göra ctd-mätningar, det vill säga göra djupprofiler av bland annat syrekoncentration, salthalt, temperatur och turbiditet. Vad jag och Astrid har gemensamt är att vi båda lyckats sticka oss med kanyler under vår marina utbildning. Detta är något Astrid menar man får räkna med om man ägnar sig åt något så tufft som marin kemi. Vi konstaterar att 100 % av de marina studenterna ombord alltså har stuckit sig men en kanyl någon gång under sina marina undersökningar, men konstaterar även att det i slutändan är värt det. Nu blir det frukost innan första provtagningsdagen drar igång.