(på grund av Internetskugga kommer inlägget två dygn sent…)
HURRA! Idag (läs onsdag) startar den nya marina institutionen vid Göteborgs universitet! Detta firades under pompa och ståt med kakor och kaffe på däck. Ibland börjar man undra om det är studier eller semester vi håller på med. Strålande sol och spegelblankt vatten i två dagar! Men förvirringen är kortvarig, idag började arbetet på riktigt.
Den första apparaten som åkte i vattnet var CTD:n. En ctd mäter salthalt (Conductivity), temperatur (Temperature) och djup (Depth). På CTD:n kan man också montera flaskor för vattenhämtning samt olika sensorer, till exempel för syre, turbiditet och fluorescens. CTD:n hissas ner till botten och dras sedan upp igen, samtidigt som den gör mätningar. Resultatet från mätningarna dyker upp i fina grafer som den nedan. Spännande? Stämningen var åtminstone på topp när de marina forskarna flockades runt datorskärmen.
Det som exalterade forskarna var den krumbuktande rosa syrgasprofilen. Syrehalten nådde ett minimum vid 100-140 meters djup, för att sedan öka ovanför botten. Det baltiska inflödet! Josefina fortsatte med Lucas hjälp att göra CTD-mätningar från stationen in till hamnen i Herrvik (ner och upp, ner och upp…), vilket förärade Josefina med smeknamnet Symaskinen.
Efter CTD:n var det dags för landaren att åka i. Spana in videon på ett och ett halvt ton ton landarutrustning som släpps två hundra meter ner i Östersjön!
Så hur går det för de två marina studenterna? Tja. Verkligheten stämmer inte alltid överens med planerna. Josefinas LISST verkar ha tagit semester och vägrar jobba. Mitt bakteriegift, noggrant nedpackat i kemikalielådan, blev tydligen uppackat innan avfärd så inkubationer är bara att glömma för tillfället. Vi hoppas på en spännande upplösning.
Astrid
