Jag är så otroligt glad för att jag bestämde mig för att åka utomlands och plugga en termin. Jag velade rätt länge innan jag kom till skott och faktiskt bestämde mig för att skicka in en ansökan. Det var även flertal gånger tiden efter första ansökan var inskickad som jag tvivlade om jag verkligen skulle göra detta. Dels för att det var en rätt krävande process som tog mycket tid och energi, men också tanken på att lämna allt hemmavid, familj, vänner, trygghet. Det var många tankar som flög omkring i mitt huvud. Rätt lång tid hinner dessutom gå från det att första ansökan är inskickad i januari tills dess att det faktiskt är dags att åka iväg, vilket ger tid och utrymme för många tankar och funderingar att hoppa omkring. Det var svårt att ta fasta på vad mina tvivel baserades på, var det stress och tidsbrist, rädsla för att lämna tryggheten, eller var det så att jag faktiskt inte ville åka iväg.
Jag är en person som mår bra av att utmanas emellanåt, att puttas lite utanför trygghetszonen, att få känna sig osäker och vilsen för att jag vet att i det långa loppet är det något som jag utvecklas och mår bra av. Jag blir mer trygg i mig själv, får en stärkt självkänsla och får en ökad nyfikenhet på livet. Jag tror också att det är himla nyttigt att komma utanför Sveriges gränser för att se hur saker och ting fungerar på annat håll. Att man kan göra saker annorlunda med minst samma goda resultat. Det ger inspiration, vidgar vyer och får en att tänka i lite vidare perspektiv.
Väl på plats ångrar jag inte att jag åkte iväg för fem öre, jag är både stolt och tacksam för denna möjlighet att få studera utomlands. Jag rekommenderar alla att ta chansen! Nu med facit i hand tror jag mina tvivel främst baserades på en rädsla, en rädsla att inte kunna prestera, en rädsla för att bo med okända människor, en rädsla för det okända helt enkelt. Rädslor som var helt tagna ur luften.
Så ta chansen, våga gör saker du är nyfiken på även om det känns lite läskigt, det utvecklar och ger minnen för livet!
